Att säga nej kan kännas både obekvämt och riskfyllt – särskilt när det handlar om möjligheter som på ytan verkar “för bra för att tacka nej till”.
Men vad händer när vi börjar lyssna mer på vår egen magkänsla än på vad som ser rätt ut på pappret?
I det här blogginlägget delar jag med mig av en personlig berättelse där jag valde att säga nej – trots att allt pekade på att jag borde tacka ja.
Och vad som hände sen… blev en viktig påminnelse om att vi inte alltid behöver klamra oss fast vid varje chans som dyker upp.
Kanske känner du igen dig.
.
.
Jag såg inlägget som hade publicerats i gruppen på Facebook.
Påminnelsen om att det var dags att boka in datum för att spela in podcastavsnitt.
Jag hade anmält mig som gäst för flera månader sen och då tänkte jag att det skulle bli ett bra tillfälle att prata om mitt nya företag.
Det var ju en fantastisk möjlighet att synas och få marknadsföra sig mot en målgrupp som jag ville nå.
Men det var något som skavde. Jag kände mig inte peppad inför att få spela in det här avsnittet. Den där härliga känslan som jag ville ha i kroppen fanns inte där.
I ett försök att övertyga mig själv om att det här var en bra idé så började jag argumentera med mig själv:
.
.
Inget av de argumenten gjorde någon skillnad.
Tyst inne i mitt huvud viskade en ny röst.
“Men Elin, det här känns ju inte rätt. Då ska du inte göra det eller hur?”
Insikten var så solklar.
Jag hade de senaste månaderna övat i små beslut på att välja det som kändes rätt i kroppen och bara göra det som var ett tydligt JA!
Här framför datorskärmen hade jag en situation som var perfekt för att testa om mitt nya beteende även höll i större beslut.
Jag tog ett djupt andetag.
Lugnt och sakligt, utan att lägga för mycket fokus på att förklara mig, skrev jag ett svar på inlägget.
Jag behövde avboka och min plats var tillgänglig för någon annan som ville vara gäst.
När jag loggade ut från Facebook så kände jag lättnad och var nöjd med mitt val. Det var rätt för mig just nu, och dessutom hade någon annan företagare fått en möjlighet att vara med istället för mig.
Det som hände några dagar senare var nästan för märkligt och lite komiskt.
Du har säkert hört ordspråket:
“När en dörr stängs, öppnas en annan.”
Det var precis det som jag upplevde.
.
.
När vi tackar ja till saker som vi egentligen inte har varken tid, energi eller lust för, då händer det något med oss. För varje ja som inte riktigt känns 100 % i oss, förlorar vi lite riktning i vår kompass.
Vi gör det inte för att vi är svaga eller dåliga på att prioritera. Ofta finns det något fint bakom. En vilja att bidra, att vara till hjälp och inte svika någon.
Ibland är det svårt att säga nej just för att det låter som en möjlighet.
Något som ser bra ut på pappret, som “alla andra” verkar göra, eller som att någon väljer just dig. Det kan kännas smickrande. Eller som något viktigt.
Men när vi alltid säger ja, även de gångerna när det skaver, blir det lätt att tappa bort sig själv i andras önskningar, behov och strategier. Dagarna fylls mer av sånt som kommer från andra. Det vi tror att vi borde, måste eller förväntas göra.
Och det kostar.
Inte bara i form av tid och energi – utan också glädje.
Så om du ibland känner att det är svårt att sätta gränser eller att du kör över dig själv – så är det inte något konstigt.
Det är något många av oss brottas med, särskilt när vi vill vara både generösa och framgångsrika.
Men det betyder inte att det måste fortsätta så.
.
.
Det jag insåg i efterhand var att det kommer alltid fler möjligheter.
För när jag valde bort en sak så öppnades både tid och energi för att genuint tacka ja till något annat.
Det roliga var att det också handlade om – en podcast.
Ett par dagar efter att jag hade avbokat satt jag återigen framför datorn och läste ett inlägg på Facebook. Men den här gången var det från en kvinnlig företagare som driver ett av de medlemskap jag är med i. Jag har lyssnat på hennes podcast i många år, redan innan jag startade mitt eget företag.
Nu bjuder hon in 5–7 medlemmar att gästa hennes podcastavsnitt som släpps under sommaren.
Utifrån kan det se ut som exakt samma erbjudande:
.
Att vara gäst i en annan företagares podcast som riktar sig till målgruppen företagare.
.
Och ja, det är ju det här som är lurigt.
En möjlighet kan ju vara väldigt lik en annan möjlighet.
Men den här gången var det ett bubbligt, solklart – men också lite nervöst – ja i min kropp.
Jag blev såklart nyfiken på vad som var den största skillnaden.
Varför är det här ett JA som känns i hela kroppen?
När vi fattar beslut så gör vi inte bara det utifrån det som är mest logiskt eller strategiskt.
Jag insåg att det är många andra faktorer som spelar in.
För mig var det viktigaste i det här fallet relationen till personen som gav mig erbjudandet.
Eftersom jag tidigare hade arbetat med henne i workshops och lyssnat på hur hon lotsade sina gäster i poddavsnitten, så litade jag på henne.
För oss som värdesätter nära relationer är det just den tilliten som gör det lättare att säga ja.
.
.
Ibland håller vi fast vid alla de här sakerna som vi en gång sagt ja till, men som inte längre passar oss.
Det går att applicera på så många olika delar av livet – både som privatperson och företagare:
En företagare som jag ser upp till, och som också coachat mig, är Linnea Molander.
Hon nämner ibland ett perspektiv som ger en fin vinkel på just det här:
“Det som är fel för dig är någon annans drömjobb, eller enda möjlighet.”
Om du låter den meningen landa en stund.
Vad väcks för känslor när du hör de här orden?
En del inom oss blir kanske rädda för att släppa taget om det vi byggt upp.
Tänk om det inte kommer fler chanser?
Det kan kännas osäkert att vara i mellanrummet som uppstår när vi går ifrån det vi har, till det som ännu är okänt.
Det går ju inte att med hundra procents säkerhet veta att en ny möjlighet faktiskt blir bättre än det vi släpper taget om.
Men är det en tillräcklig anledning att fortsätta göra sådant som inte längre passar oss?
När jag avbokade min plats som gäst i podcasten, kanske det var så att en annan företagares dröm uppfylldes.
Tänk om det var så.
Vad häftigt att få ge det till en kollega.
Tänk om vårt nej inte är en förlust – utan en möjlighet att ge något vidare, till någon annan som det känns helt rätt för.
.
.
Se om du kan hitta tillfällen där du tackat nej till något som inte känts rätt just då. Eller där du ändrat dig i ett beslut när du märkte att du sa ja mest för någon annans skull.
Var det någon gång som du, precis som jag, faktiskt fick en ny eller bättre möjlighet efteråt?
Eller märkte du hur det frigjorde tid och energi som du kunde lägga på något som kändes viktigare, mer sant?
Samla på de där stunderna – de där gångerna du vågade välja det som kändes sant för dig.
Låt dem bli små bevis på att det är tryggt att lyssna inåt.
Att något gott faktiskt kan växa fram ur ett beslut som grundats i dig själv.
Och att ett vänligt nej inte alltid stänger en dörr – det kan vara början på något mer rätt.
När vi övar på att säga nej, övar vi egentligen på något djupare:
Att lyssna inåt. Att känna efter.
Att fatta beslut som kommer från oss själva – inte från rädsla att missa något, eller från viljan att vara till lags.
Och kanske är det just där något nytt börjar växa.
Så ta en stund nu, om du vill. Lägg handen mot hjärtat, blunda en kort sekund och fråga:
.
.
Ditt nej kan vara starten på något större än du anar.
Och ja – det kan också vara en gåva.
Både till dig själv och till någon annan.
.
.
Om du är nyfiken på vad jag och Jill pratade om i podcasten Solopreneurpodden, kan du lyssna – HÄR.
Avsnitt 264 av Solopreneurpodden
Ett samtal om hur krokig vägen kan vara som egenföretagare, vikten av att lyssna på sin inre kompass och hur vi kan bryta prestationsmönstret för att ge plats för mer glädje i företagsvardagen.
Ha det gott!
Elin
Kategorier: : Självledarskap
Du får mycket gjort. Du håller ihop. Du levererar.
Men kanske har du märkt att ditt mående sällan får plats.
Den här miniguiden är för dig som vill börja skapa mer utrymme för dig själv – utan att behöva välja mellan vila och ansvar.